Livsavgörande beslut

Idag har jag varit delaktig i ett livsavgörande beslut. Ett beslut som slutade med död.

Mina kompisars hund har idag opererats för en cysta, som visade sig vara en tumör.
Veterinären ringde när de var här för att hämta sin post och berättade resultatet av operationen. De hade inte fått bort hela tumören och hon visste inte heller om hon skadat några nerver.
De kunde alltså inte säga om hunden kunde komma att gå överhuvudtaget. Däremot kunde de med säkerhet säga att tumören förmodligen skulle komma att börja växa igen om 2-3 månader.

De diskuterade fram och tbx om hur de skulle göra.
Jag sa till slut att om det vore min hund skulle jag avlivat den.
De bestämde sig till slut för att göra så. Och detta innan hon vaknade upp helt ur narkosen


E sa sen att när det gäller krissituationer är jag en klippa och att min tanke hade fått dem att bestämma sig för att låta hunden somna in.
Jag vet att jag har en annan syn på livet och döden än de flesta har. Jag är inte rädd för att prata om döden eller fatta livsavgörande beslut.
Jag anser inte att man ska hålla liv i djur, eller människor heller för den delen, om det innebär ett för stort lidande och det inte finns något att göra åt det. Det är egoism av stora mått!

Man ska inte hålla liv i någon bara för sin egen skull. Man ska alltid tänka på individens bästa.
Och man måste alltid tänka på att de flesta djur inte lever lika länge som vi!
Och att det är inte farligt att känna sorg!

Annars har jag simmat 1000 m idag, badat ångbastu och ätit dillkött och potatis.