Tappad lust

Jag vet inte....jag har just helt tappat lusten att blogga.
Tappat lust att läsa andras bloggar.....eller ja, jag går till bloggsidor, ser hur mycket någon skrivit och inser att jag kommer inte att orka läsa mer än 4 rader och sen har jag tappat bort mig och förstår ingenting! Jag blir lixom ordblind, får ordafasi och så kommer den tappade lusten som ett brev på posten och jag lägger ner hela läsa-andras-bloggar-projektet.
Sätter mig och spelar chuzzel istället eftersom det inte kräver samma sorts uppmärksamhet.

Egentligen är det samma sak med att skriva. Det är ungefär HÄR koncentrationen allvarligt börja svikta och orden raskt försvinner in i det låsta rummet i hjärnan. Det är där all koncentration och lust bor och just nu är dörren stängd, låst, tillbommad med tjocka brädor och det är HÄR jag ger upp!

Gåva eller......!!??

"Alla som deltar får en gratis gåva"

Är inte själva innebörden av ordet gåva att man FÅR något?
Och om man FÅR något måste det väl vara gratis?
Annars köper man ju varan och då är det inte längre varken gratis eller en gåva!

Jag beslutade mig i alla fall för att strunta i den gratis gåvan eftersom jag inte vill ha varken nyhetsbrev eller bli uppringd av en massa försäljare

Dränerad

Är totalt dränerad på energi.
Gick en liten runda i em och är efter det totalt slut!
Varken orkar eller vill göra något.

Tror jag lider av hjärnbrist!

Försvinner?

Ibland tror jag min hjärna är på väg att förintas, sakta men säkert!
Tankarna som aldrig kan tänkas färdigt, tröttheten som ligger som ett segt klister bakom ögonen,bristen på engagemang. Oförmågan att tänka mer än ett steg framåt.
Det totala sammanbrottet när det blir för mycket stimulans utifrån.
Att inte klara av att höra tv:n samtidigt som katten jamar och äggklockan ringer för att riset kokt klart!!


Jag skulle lätt kunna sova bort hela förmiddagen för att endast leva under kvällen och natten.
Det är då tröttheten inte är så stor och lusten att göra något finns.
Då tankarna har en lite större chans att bli färdigtänkta(även om de glöms bort nästan lika fort igen).

Nu försvinner orden in i dimman igen och det blir omöjligt att formulera något vettigt och sammanhängande och jag tänker att det gör inte så mycket att jag försvinner för jag orkar ändå inte upprätthålla orden som blir till meningar och allt blir bara ett sammelsurium av obegripligheter

Svårfångade tankar

Egentligen borde jag ha en lite bandspelare hängande om halsen där jag kan spela in mina tankar när de kommer. För när jag väl sätter mig ner för att skriva ner dem är de som bortblåsta!
Och åter igen känner jag mig oerhört korkad!
Jag måste vara en ganska ointressant person eftersom de bra tankarna aldrig kommer utanför huvudet! Ibland låter de sig inte tänkas alls!
Det blir inga intressanta blogginlägg.
Det blir bara lösryckta meningar som måste verka helt meningslösa. De leder lixom ingen vart. De bara går i stå och tappar sitt eget intresse.
De är tydligen ens så intressanta att de fångar mitt eget intresse!?

Göra-ingenting-slöa-slappa-oplanerad-dag

Idag har jag en "Göra-ingenting-slöa-slappa-dag".
Har i veckan varit iväg eller haft något inbokat varenda dag!
Och det klarar varken min kropp eller psyke av!
Jag behöver dagar jag inte delar med någon mer än mig själv och katten.
Dagar då det inte finns ett enda måste eller borde.

Efter frukost tänkte jag att jag "borde" gå en promenad eftersom solen skiner idag (och gudarna ska veta att vi inte har haft många soltimmar här under december, januari och februari!) men eftersom det var något som jag "borde" göra lade jag mig på soffan och slösov istället!
Har inte ens klätt på mig än!
Kanske går jag en runda sen OM jag känner för det, om jag nu känner för att klä på mig alls vill säga!?

Det enda jag tänker planera idag är när jag ska äta och vad!

Släktled

Nu är jag, trots att jag inte ens fyllt 50 år, äldst i mitt släktled!

Värdighet

Idag har jag varit på begravning.
Det var min mormor, som skulle fyllt 100 år i juni, som begravdes. Begravningsgudstjänsten, som var mycket fridfull och vacker, hölls av en oerhört sympatiskt och trevlig ung präst.
Han t.o.m svor i kyrkan! Han citerade nämligen mormor, som dagen innan hon dog sade:
-Jag är så jävla trött så jag kan dö!

Min moster hade skickat in "Till minne av..." där bl a just det stod med. Redaktören tyckte inte att det passade sig att svära i ett minnestal så han editerade bort det! Men prästen tyckte att det passade som en beskrivning av en gammal människa som hade fått leva ett långt liv och nu kände att hon var färdig med det livet.

Jag känner själv att jag inte är speciellt ledsen över att hon inte finns mer. Jag är nämligen av den åsikten att när man nått den aktningsvärda ålder av nästan 100 år, då är det en rättighet att få dö lungt och stilla.
Och det var exakt det hon gjorde.
Personalen på vårdboendet hade tagit upp henne på morgonen men hon hade velat lägga sig igen ganska snart. Hon tog dem i handen när hon lagts i sängen, blundade och dog.
Värdigare än så kan man nog inte dö!?

Jag vet inte.....kanske har jag en annan syn på döden än de flesta eftersom jag mist så många nära anhöriga. Min bror -87, min mamma -93 och min pappa -01.
Livet och döden blir lixom en del av en. För födelsen och döden är det enda vi kan vara helt säkra på att ALLA människor genomgår.
Döden ÄR, oundvikligen, en del av livet.
Och döden är inte alltid något hemskt.
För får man dö lungt och värdigt efter ett långt liv är döden för mig något vackert.
Vackrare än så blir det inte!

Vem....?

Vem fanken har satt skor på katthyllan?

Inre rum

Ett tidigare publicerat inlägg som förtjänar att lyftas fram igen!

Inre Rum

Hos varje människa finns ett rum.
Ett rum dit ingen annan har tillträde.
Dit ingen annan kan gå utom Du själv
Du kan aldrig känna de känslor som finns i en annan människas rum
Liksom ingen annan kan känna de känslor som finns i Ditt rum

Du kan ana och föreställa Dig hur det känns i en annan människas rum
Men Du kan aldrig känna vad en annan människa verkligen känner i sitt rum
Precis som en annan människa aldrig kan känna vad Du känner i Ditt rum

Men det är i dessa rum empatin för andra finns
Det är i dessa rum vår medkänsla bor
Det är i dessa rum vi kan förstå andra

Vi måste respektera dessa rum både hos oss själva och hos andra
Utan dessa rum vore vi själslösa
Utan dessa rum vore vi inte unika

Det är i detta rum vår själ finns