Allmänt anti

Känner mig allmänt anti, sur och grinig ikväll.
Inget speciellt ovanligt för mig. Jag bara blir det med jämna mellanrum och låter man mig bara vara sur ett tag så vänder det.
Det man absolut inte ska göra är att fråga VARFÖR!
Jag kan nämligen inte förklarar utan blir oftast ännu surare och grinigare eftersom jag då känner mig uppkörd i ett hörn och icke duglig bara för att mitt humör inte är på topp!

Nu har jag ju som tur(!?) är ingen som kan fråga dessa frågor och anledningen till att jag inte har det är bl a för att slippa!

Knepig är bara förnamnet!

Jag hatar tex att bli tilltalad precis efter jag stigit upp.
Trots att mina föräldrar, syskon och övrig släkt visste om det envisades de med att försöka prata med mig vilket medförde att morgonhumöret blev ännu sämre och jag fräste som vatten på en het platta!
Så enkelt det hade varit att bara lämna mig ifred den första halvtimmen och jag hade sluppit vara sur och grinig.

Man får inte heller vara sur, arg, ledsen osv utan nån direkt orsak heller har jag förstått.
Eftersom jag ofta är det och inte kan förklara, får jag ju ofta höra att "Det MÅSTE du väl veta!" (ännu en orsak till att hålla mig för mig själv!)

Jag är väl helt enkelt inte en flockvarelse utan en ensamvarg. Jag känner mig heller inte speciellt trygg i en flock eftersom jag ofta upplever att det är just i flocken faran hotar!
Ensam i mörker kan jag känna mig trygg.
Mitt i en flock kan vad som helst hända!