Gemensamt?
Är med i en mailinglista för människor som har fibromyalgi.
De flesta är kvinnor.
Inser för det mesta att jag inte talar samma språk som de flesta andra kvinnor.
Eller har samma värderingar.
Jag fattar inte detta gnällandet över att de inte orkar städa tex!
För mig har städning aldrig varit viktigt.
Ser sällan dammtussarna förrän de börjar yra i ankelhöjd!
Det stör mig inte det minsta att fönsterna är smutsiga. När solen skiner in genom dem drar jag ändå ner persiennerna!
Jag vill ha grejor framme. Därför är mitt soffbord för det mesta fullt med prylar.
Plocka jag undan saker hittar jag för det mesta inte dem! Köksbordet används aldrig till att sitta och äta vid. Det är fullbelamrat med diverse prylar. sånt som jag inte har orkat sätta in i skåpen tex
Eller det här att "prata".
Där är jag nog helt manlig! Jag HATAR att "prata"
Jag vet aldrig vad det är jag ska "prata om"!?
Och de svar jag ger tycks aldrig vara tillräckliga!
Jag förstår inte vad det är den andre är "ute efter"!?
Jag känner mig bara anklagad och attackerad.
Är med i ett "lottgäng" med gamla arbetskamrater. Vi träffas hos varandra, äter och tror att vi ska vinna storvinsten en dag ;)
Det där med att gå "husesyn" och prata om nya gardiner, nya möbler osv har jag inget som helst intresse av! De andra kan stå och prata om tapeter i 20 min och jag sitter bara och väntar på att de ska sluta prata!
De kommer ihåg vad andras barn och barnbarn heter. Jag har inte en susning om vilka som är vilka!? Sånt lägger jag inte på minnet.
nu har min hjärna kortslutit efter att ha tänkt och poducerat denna skrift och alla orden är totalt borta!

1 kommentar:
Jag vet inte, kära du, men för mig låter det nästan som plikten går före allt annat? Jag tror mycket mer jag delar din inställning.
Kram!
Skicka en kommentar